Alla som vet det minsta om travsporten känner till båda dessa champions, och de vet också att båda återvände till Lexington, Kentucky 1938 för att sätta travrekord som var varaktiga monument för sina kollektiva storhet.
Under vad som anses vara den största dagen i travsportens historia travade Greyhound 1.55 ¼ i ett timetrial och Rosalind 1.56 ¾ även hon mot klockan. Passgångarstjärnan Billy Direct sänkte rekordet för passgångare i alla åldrar till 1.55 (timetrial) under samma dag och passgångarstoet Her Ladyship gick på 1.58 ¾ (TT). Under denna enda märliga dag reducerades rekorden för passgångare och travare, båda könen. En annan sak som gör detta så minnesvärt är att de alla stod sig så länge. Billy Directs rekord slogs inte förrän över 20 år senare. Her Ladyships stod i 28 år. Greyhounds rekord från den där dagen 1938 på Lexington som rasens snabbaste travare skulle vara i 31 år, tills Nevele Pride gick 1.54,4 på Indiana State Fair Track 1969 i ett timetrial. Rosalinds rekord för ston sänktes 38 år senare av Colonial Charm som travade 1.56 1974.
Det inte ingen tvekan om varför dagen på The Red Mile har en sådan ärofyllt plats i körsportens historia.
Greyhound och Rosalinds karriärer var på något sätt sammanlänkade. De tävlade mot varandra flera gånger som äldre och Greyhound vann varje gång. Faktum är att Rosalind var tvåa efter Greyhound så månge gånger som äldre att ingen annan häst ville tävla mot någon av dem.
De två rekordtravarna selades också på som ett team och travade två rekordmiles, först svepte de fram runt Syracuse på 1.59 och senare på Indianapolis där de sänkte rekordet till 1.58 ¾.

Rosalinds historia är välkänd. Hon föddes upp och ägdes av den legendariska tränaren Ben White, den ledande inom travet på sin tid. White vann fyra Hambletonian, sju Kentucky Futurity och alla de stora travloppen. Han anses av många att vara historiens bästa travtränaren, och det vore svårt att ifrågasätta det. Han var också uppfödare till många historiska hästar. Han födde inte bara upp Rosalind, men hade kört hennes far, den kända Scotland, till hästens rekord och hade både tränat och tävlat Rosalinds mor Alma Lee.
White tränade och körde också Lee Axworthy och Jane Revere, Alma Lees föräldrarna, och Peter The Greats mormors mor Volga E. till hennes obesegrade karriär. Men det var Rosalind som representerade höjdpunkten av Whites trettioåriga karriär som tränare och kusk.
För att ge en fingervisning om hur viktig denna stamtavla är så ha i åtanke att Alma Lee inte bara gav oss Rosalind, men också Warwell Worthys mor, som i sin tur var mor till Worthy Boy efter att betäckts av Volomite.

Exakt hur bra var Rosalind?
Till att börja med vann Rosalind varje stort lopp för sin gångart och ålder, inklusive både Hambletonian och Kentucky Futurity med lätthet 1936. Under sin karriär som två och treåring förlorade hon aldrig ett heat till något annat sto. Hon travare inte snabbare än 2.00 förrän hon var fyra i det tredje heatet i det kända Transylvania Stake på Lexington där hon gick 1.59 ¼.
Hon startade bara tre gånger som fyraåring pga en skada, och det var inte förrän säsongen som femåring som hon äntligen lyckades uppfylla det spännande löftet som hon visat som unghäst. På den tiden var travrekordet för travston de underbara 1.58 ¼ som hade satts av den legendariska Atlantic Express-stoet Nedda 1922. Många trodde att inget annat travsto någonsin skulle kunna gå fortare än så. Men, som historian lärt oss, inget tidrekord går säkert från historiens framfart.
Rosalind sänkte först rekordet till 1.57 ¼ i ett timetrial på Syracuse och sedan mot klockan en gång till under första veckan av mästerskapen på Lexington 1938.
Hon kom tillbaka veckan därefter och sänkte det igen till 1.56 ¾ (TT). Hon tjänade nästan 65,000 dollar, ett rekord för ett travsto på hennes tid. Som jämförelse tjänade Greyhound mindre än 40,000 dollar under samma tid, trots att Greyhound hittade nya konkurrenter som äldre, och inte tävlade för pengar. Istället tjänade han pengar på uppvisningar på banor som ville ha honom på just sin bana.
En av de intressantaste sidorna av historian om Rosalind är att Ben Whites son, Gib White, var sjuk i tuberkulos som barn, och Ben White hade gett Rosalind till honom medan stoet fortfarande diade.
Den äldsta White trodde att hans sons tillstånd kanske skulle bli bättre och stoet gjorde bra ifrån sig. Ingen författare kan skriva en bättre saga, och Gib White kom att bli en gammal man. Rosalinds underbara historia som senare blev skriven i den kända boken “Born To Trot” läses av folk än idag.
1998 när det duktiga stoet Fern efter Sierra Kosmos gick till ledningen i sin division och vann Hambletonian Oaks, Kentucky Futurity Filly och Delvin Miller Memorial, bland många andra lopp på sin väg mot en säsong där hon tjänade över 640.000 dollar och tog titlar som Årets Treåriga Sto av både United States Writers Association och Harness Tracks of America. Fern hade ett rekord på 1.54.4 vilket hon tog när hon vann Miller-finalen på The Meadowlands, och det loppet visade att hon skulle bli ledande för sin division. Hon vann 13 av sina 19 starter som treåring och med 644,823 dollar i vinstpengar gick hon om Jim Sprow, Stein Sjolie och Kanadas Marvin Katz, Sam Goldband och Al Libefeld som under sitt liv vann 658,000 dollar.
Katz, Goldband och Libfeld köpte in sig i Fern efter stoets imponerande seger i Miller Memorial. På kvällen för Hambletonian Oaks köpte de delägarskap av hästen för 250,000 dollar och stoet tävlade för dessa nya ägare under resten av säsongen.

Så vad har Fern och Rosalind gemensamt?
Jo, Rosalind, en av de viktigaste travstona i rasens historia, är sjätte generationen på Ferns stosida! Andar av många champions jagar Fern på moderns sida, för denna linje är den mest betydelsefulla inom körsporten.
Fern är efter Sierra Kosmos, från hans andra säsong, och hon är den första vinnaren av Hambletonian Oaks för den unga Axworthy-linjen. Vi måste hålla i åtanke att detta är det andra året i rad som Sierra Kosmos gav den det treåriga championstoet då 1997 års säsong var dominerat av den brillianta Nonsense Woman, nu exporterad.
Sierra Kosmos är en häst med mycket att erbjuda, och hans har lyckats att ge fina travare under de senaste två åren, vilka är en välkommen förbättring av rasen, för hans värdefulla blodslinje ger oss en annan travlinje som rasen verkar behöva för att överleva.
1998 fick Sierra Kosmos sin genombrottssäsong och rankades bland de fem bästa hingstarna i fråga om vad deras avkommor vunnit. Hans andra treåringsstjärnor var World Trotting Derby-vinnaren Kick Tail, 3, 1.54,2 ($560,282) och Hambletoniankval-vinnaren Silver Pine, 3, 1.54,1 ($373,663). Sierra Kosmos har också gett oss det fina stoet Kosmo Girl som vann 282,952 dollar 1998 och loppet Lady Suffolk på Freehold. Bland tvååringar har Sierra Kosmos också gett stjärnorna i Pennsylvania Sire Stakes Midori Hanover och Cosmic Order. Midori Hanover, 2, 1.57,1 vann 133,983 dollar och Breeders Crown och kvalet till Goldsmith Maid. Cosmic Order, 2, 1.58,1 var Sierra Kosmos bästa tvååring med 129,283 dollar
Fern är ett annat exempel på en häst som köptes på rätt plats vid rätt tidpunkt, och en annan påminnelse att även en bra travare kan köpas för mindre än en mindre förmögenhet. Trots en fin stam, bra exteriör och perfekt marknadsföring. Fern kostade bara 30,000 dollar på åringsauktionen 1996 i Harrisburg. Hon förbisågs av köparna. Hennes låga inköpspris kan läggas till många andra faktorer.
I början sågs Sierra Kosmos med viss skepsis som avelshingst. Hans första kull av tvååringar har tävlat samma säsong med föga framgång och många tränare hade redan avfärdat honom som en blivande topphingst. Många av hans avkommor var aggressiva och till viss grad ohanterliga, ett arv direkt från honom själv. Allt detta tillsammans har gjort att hästarna är en bättre affär för köparna än för säljarna, ändå var Fern (som från början köptes av Fernandial) det tredje dyraste stoet efter Sierra Kosmos den hösten och hennes pris var mer än dubbla mot vad man betalade för ett sto efter Sierra Kosmos 1996.
Fern är femte generationen efter Speedy Crown-stoet Hildy Hanover, ett sto utan rekord, ägt av Jeff Gural’s Allerage Farm. Stoet hade innan gett stoet Casurina,3, 1.55,3 ($285,483) efter Balanced Image och den snabba valacken Edinboro Road,3, 1.58,4 ($75,394) efter Meadow Road. Hon hade också efter att betäckts av Supergill gett stoet Hilda Gildy som var en vinnare i Italien efter att exporterats som åring.
Hildy Hanover, Ferns mor, är halvsyster till 1988 års Kentucky Futurity-vinnaren Huggie Hanover,3,1.55, en son till Florida Pro som vann samma lopp och slog hästar som Supergill och Firm Tribute. Huggie vann över 300,000 innan han exporterades till Sverige.
Ferns mormor är Super Bowl-stoet Honey Bee Hanover, 3, 1.59,2 ($76,731) en vinnare av Zweig Filly Stake. Tredje generationen på stosidan är stoet efter Florican, Honeysuckle Rose, 3, 2.00,3 ($196,103) ett föl fött 1970 och således född samtidigt ett av världens champions, stoet Colonial Charm, 4, 1.58,1.
Honeysuckle Rose det attraktivaste tävlingssto som någonsin besökt Mästerskapen. Hon var ganska liten, men hade en exploderande snabbhet. Hon var tillräckligt bra för att starta i Hambletonian 1973 där hon gick bra i de båda heaten som vanns av Florican-valacken Flirth på en världsrekordtid. Colonel Charm, hennes ärkerival, vann Hambletonians stodivision, ännu inte omdöpt till Hambletonian Oaks.
Man förväntade sig mycket av Honeysuckle Rose som avelssto efter som hon var efter Florican, hade hans fina steg och kom från en bra stofamilj. Hon köptes av Hanover Shoe Farms och betäcktes av Super Bowl och hans son Texas. Honey Bee Hanover, mormor till Fern, var hennes bästa avkomma.
Nästa sto i denna linje är Rose Queen, 3, 2.02,4, en dotter till Worthy Boy vars egen mor var Rose Dean, 3 TT2.04, efter Dean Hanover. Rose Queen ägdes av Castleton Farm som producerade Honeysuckle Rose, men inga andra av hennes dussin föl var något att räkna med på banan. Undantaget av hennes döttrar var Rose Point efter Florican, en helsyster till Honeysuckle Rose. När hon betäcktes av Noble Victory gav hon stoet Whims And Wishes, mor till 1985 års segrare av Kentucky Futurity Flak Bait 3, 1.55,2 och det duktiga stoet Peach Pit 3, 1.55,3. Båda var efter Speedy Somolli. Balansen mellan stolinjen som leder till Fern är fascinerande.
Linjen går tillbaka till femte genrationen på Ferns stosida, Dean Hanover-stoet Rose Dean, 3, tt 2.04 ¾, det första av bara sex föl som den underbara Rosalind någonsin gav. Alla var ston. En annan avkomma var Rose Deans helsyster Deanna, tvåårig champion 1945. Deanna, ett mycket duktigt tävlingssto, skulle också hamna bland de bästa i alla tre heats i Hambletonian 1946, men fick tragiskt nog inga föl själv. En annan dotter, ett sto efter Spencer vid namn Hattie G., gav sonen Scotch Nibs som blev en framgångsrik avelshingst i Sverige. 1946 fick Rosalind Nibble Hanover-stoet Rosamond som också var bra nog att placeras fyra i 1949 års Hambletonian. Passgångarstjärnan 1998, Ohyouprettything p,3,1.50.4 härstammar direkt ifrån Rosamond.
Tyvärr så dog Rosalind 1950, 17 år gammal, och förlorade så chansen att utöka sitt eget historiska arv.
Denna stam är den mest grundande, historiska stolinjen inom körsporten. Detta familjeträd har sina rötter i en av de viktigaste stolinjerna i rasens historia. Rosalinds mor var den tidigare nämnda Alma Lee, ett föl fött 1925 som var efter den ganska okända Lee Worthy, en son till världschampion Lee Axworthy. Lee Worthy var vinnare av 1922 års Kentucky Futurity och var en fin travare. Men efter bara två säsonger i aveln, dog han. Han ses dock i andra historiska stamtavlor då hans far är modern till Miss Bertha Worthy, fyra generationer från Bret Hanover på stosidan.
Alma Lees mor var den kände Jane Revere, ett sto efter Guy Axworthy, välkänt för alla varmblodshistoriker. Jane Revere är ensam ansvarig för stolinjen som leder till Fern, precis som de kända namnen Worthy Boy, Supergrit, Garland Lobell, Jefs Spice, Cumin, Scott Frost och TV Yankee.
Jane Reveres mor var Volga E. som föddes 1913. Hon var obesegrad under sin tävlingskarriär och en helsyster till Peter Volo. Ja – den Peter Volo. En helsyster! Medan arvet från denna grupp nämns, en annan helsyster till både Peter Volo och Volga E. var stoet The Miss Morris som är sjätte generationen på moderssidan till den internationella travstjärnan Napoletano, 3, 1.53,2 ($2,300,000) och detta är självklart också den omedelbara familjen till den exporterade stjärnan No Nonsense Woman, vars mor är Prakas, en halvsyster till Napoletano. Denna klan korsas med goda resultat till Sierra Kosmos.
Djupare rötter än de Fern har kan inget travsto ha. Efter Sierra Kosmos och undan ett Speedy Crown-sto. Hon kommer att vara lätt att betäcka när hennes tävlingsdagar är över då hon skulle utgöra ett perfekt sto för vilken av sönerna som helst till Valley Victory, Pine Chip eller någon annan avelshingst som kommer att uppkomma under nästa årtionde.
Fern visade mångsidighet under sin framgångsrika tävlingssäsong 1998 och när detta skrivs så tränas hon för 1999. Eftersom hon planeras att tävla under nästa år kommer hon inte att betäckas än.
Resten av Ferns stamtavla ät full av vanliga korsningar till rasens bästa travhingstar. Hon var flera linjekorsningar till Speedy Scot, Super Bowl, Star’s Pride, Victory Song och Rodney. Sierra Kosmos, hennes far, är linjeavlad på Star’s Pride och hennes mor Hildy Hanover är linjeavlad på Florican, Rodney och Worthy Boy.