De första åren 1926 –1929

I april 1924 kunde man läsa en annons för ett travlopp med en vinstsumma på beräknade 50,000 dollar i potten i ”The Horse Review”, en då ledande hästtidning. Joseph I. Markey som skrev under namnet ”Marque” flera ledare där han stödde loppet och John C. Bauer, utgivaren, var den som kom på namnet Hambletonian, efter den stora avelshingsten.

Markeys idé blev verklig genom reklammannen Harry O. Reno från Chicago, Illinois, som sammankallade en kommitté på tio framstående uppfödare och ämbetsmän. Denna styrande kommitté kom att bli The Hambletonian Society. Tillsammans med sin svåger W. M. Wright, ägare till Calumet Farm, och Markey var Reno den grundande kommittén.

Tre banor (Atlanta, Kalamazoo och Syracuse) gav anbud för Hambletonians debuttävling i augusti 1926.

Storleken på vinstsumman gjorde tävlingen till sportens största. Pga den goda mottagande från uppfödare och ägare gick prissumman 1926 upp till 73,451 dollar – vilket rapporterades vara mer än vad de andra fem största loppen tillsammans för treåringar gav samma år.

Tävlingen kom att ske på New Yorks bana Syracuse som bjöd 8,000 dollar till loppet. Från första tävlingen var det de rikaste loppet i travets historia, en status som loppet innehar än idag.

I en lovande start gick vinnarens andel till hästen som bokats redan på vintern och som var förhandsfavorit, Guy McKinney, i raka heats. Han tränades och kördes av Nat Ray. Planen ”två av tre” krävde att en häst måste vinna två heat för att kunna vinna pengarna och pokalen. Den legendariska borgmästaren i New York, Jimmy Walker presenterade detta för ägaren Henry Rea från Pittsburgh.

Efter stor succé belönades Syracuse med tävlingen i tre år till, men 1927 ställdes loppet in efter fem dagars regn. Hambletonian sköts upp och gick av stapeln på Lexington den hösten och stoet Isola’s Worthy segrade som rätt häst på rätt plats. Hennes stallkamrat Kashmir var favorit i augusti, men var inget att räkan med pga ”dåligt uppförande” den dagen.

Syracuse var platsen där Spencer vann det tredje Hambletonian med Bill Leese i sulkyn, men historien som leder fram till tävlingen är melodramatisk. Fireglow, som Walter Cox sa var den bästa travaren han någonsin hade tränat, dog tre veckor innan tävlingen av en mystisk förgiftning. ”… som följd av det hektiska och oavslutade loppet” på North Randall Park utanför Cleveland. Många hästar gick omkull. Några observanter sa att Cox var ansvarig för olyckan och misstänkte hämnd låg bakom hästen död. Bland de tre kuskar som fick var tvungna att tas ur spel pga av skador efter olyckan var kusken som vanligtvis körde Spencer en av dem. Han hette Alonzo ”Lon” MacDonald och var 66 år. Han gick miste om sin sista chans i Hambletonian (han hade kört i de första två). MacDonald dog två år senare.

1929 sköts tävlingen återigen upp och gick sedan på Lexington. Denna gång slutade Walter Dear och hans tre stallkamrater från Walter Cow stall 1-2-3-4, en oöverträffad bedrift.

Vid det laget ville Syracuse inte länge vara värd för tävlingen efter att loppet hade regnat bort två av tre gånger, och Lexington hade redan ett prestigefyllt travlopp, Kentucky Futurity. Var skulle Hambletonian äga rum nästa gång? Svaret ligger i vinnarcirkeln med Walter Dear – hans ägare, William H. Cane, önskade inte bara att vinna loppet, men var ivrig att vara värd för det också.

Åren på Goshen 1930-1956

När Hambletonian nr 5 gick av stapeln på Good Time Park, Bill Canes milesbana i Goshen en timmes väg från New York City, möttes flytten med viss skepsis. Cane, en byggare och idrottspromotor utan like, hade hållit mästerskap på Goshen i flera år. Goshen var en liten by på 3000 invånare djupt rotad i travtraditioner (hingsten Hambletonian föddes i samma county), och skeptikerna menade att den inte var tillräcklig för tävlingen.
Cane gav dem svar på tal och såg till att händelsen var mediabevakad av både dags- vecko- och journaltidningar likväl som landsomfattande radiosändningar. Han fick lokala ämbetsmän, lokaltidningen och hästägare och uppfödare inom körsporten på sin sida.
Det första Hambletonian på Goshen gick för fullsatta läktare och genom åren kom det att byggas fler publikplatser för att rymma horderna av fans. Lokala tidningar rapporterade att vägarna till Goshen bestod av långa köer av folk på väg till tävlingen.

En del säger att det var på Goshen som Hambletonian etablerades. Staden kallas ”travets vagga” och var plats för många klassiska lopp och oförglömliga historier, men sin början 1930 då Hanover’s Bertha vann tre raka heat följd av The Marchioness’ fyraheats-triumf två år senare.

Det var på Goshen som den makalösa Greyhound svepte från sista plast tills seger i Hambletonian 1935. När Rosalind vann 1936 för sin unge ägare ”Gib” White, blev den underbara historien en del av den klassiska barnboken ”Born To Trot”. Den permanenta pokalen kom 1939 och används än idag. Mer än en gång har Jimmy Cagney varit den att dela ut pokalen till vinnarna.

1940 blev totalisatorspel tillåtet i New York State och bookmakers och vadslagning var historia. Den legendariska Volo Song, tränad och körd av ”Mr. Hambletonian” själv på den tiden, Ben White, vann loppet 1943 på den gamla galoppbanan Empire City där Yonkers Raceway ligger idag. Man hade varit tvungen att flytta på tävlingen p.g.a. krigets gasransonering. Det var Whites fjärde seger som kusk och den femte som tränare, ett rekord som stod sig i 35 år.

1945 vann hemmafavoriten Titan Hanover som startade från spår 12 i raka heat och är den enda häst i historien som totalstoppat totalisatorspelet.
Chestertowns klassiska kamp med Victory Song 1946 började med den nya Steve Phillips startbil, kanske den viktigaste förbättringen i sportens historia. Loppet sändes i tv.
Hoot Mon gick Hambletonian på 2.00 1947, första gånget i loppets historia och året därpå vann Demon Hanover med ägaren och amatörkusken Harrison Hayt.

1950-talet gav oss många minnen:
74-åriga spanskamerikanska krigsveteranen Bion Shively vann med Sharp Note 1952.
En ung Harry Harvey vann nästa år med Helicopter i ett fält på 23 hästar.
Scott Frost tog hem segern 1955 på väg mot sin Triple Crown, året denna utmärkelse kom.

När Bill Cane dog 1955 var också Goshens tid ute. Samtidigt blossade ett juridiskt bråk upp mellan New York States regering, United States Trotting Association och Hambletonian Society. Det handlade om hur sporten administrerades i Empire State och blev en stor fråga för industrin. I ett uttalande av Hambletonian Society sades det att ”Goshen är den utmärkta platsen för Hambletonian”, men man berättade också om missnöjet med administreringen av sporten i New York. Man fick veta att 1957 års Hambletonian skulle äga rum i DuQuoin, Illinois.

Åren på DuQuoin 1957-1980

När Hambletonian flyttade till DuQuoin 1957 trodde mång att detta var en tillfällig lösning och att tävlingen skulle vara tillbaka på Goshen inom två år. Istället stannade Hambletonian i Illinois i 24 år och fick ett nytt utseende och en ny stämning. Det var Rogers Hammerstain W. R. som regisserade den på 1400 tunnland i södra delen av staten och som var värd för mästerskapet i många år.

Precis som Bill Cane vann familjestallet Hayes Fair Acers Hambletonian 1950 med Lusty Song. Hayes dog två år senare men hans söner Don och Gene och Genes son Bill och deras familjer, som delade hans kärlek till körsporten, såg till att tävlingen hölls som det skulle.
Under de följande 25 åren var klanen Hayes perfekta värdar för några av de mest minnesvärda åren av den klassiska tävlingen och stod för några av de bästa traditionerna. Varje år, dagen innan Labor Day, blir banan fokus för sportens beivrare, media och fans i Nordamerika och Europa.

1947 instiftades en stodivision, The Hambletonian Filly Stakes, som senare döptes om till Hambletonian Oaks. I mitten av 1970-talet kom totalisatorspelet till banan. Innan hade man inte spelat i Hambletonian på DuQuoin.

Somrarna i södra Illinois kan vara väldigt varma och fuktiga, och tillsammans med den fina DuQuoin-banan är det en perfekt kombination för snabbhet. Både ban- och världsrekord har satts och slagits på DuQuoin, många gånger under samma eftermiddag. I första heatet 1978 travade Speedy Somolli första milen i historien på 1.55. Han förlorade sedan andra heatet mot Florida Pro som gick den identiska tiden 1.55. Speedy Somolli van sedan det tredje och avgörande.

Varje år av Hambletonian är ett år av historia.
För de 21 startande 1957, det första på DuQuoin, var första gången man hade kvalheat i två divisioner, båda på två heat. Hickory Smoke vann båda sina, och likaså gjorde Hoot Song, och sedan besegrade han hennes i heatet mellan de två. Hickory Smoke är den enda segraren någonsin att vinna tre heat för att ta hem Hambletonianpokalen, medan Hoot Song är den enda att vinna två heat utan att vinna tävlingen.

Fyra gånger på DuQuoin tog det en hel eftermiddag och fyra heats för att avgöra vem som skulle vinna silvret; Blaze Hanover 1960, Egyptian Condor 1965, Bonefish 1975 och Steve Lobell 1976. De sista åren har Hambletonian Society varit tvungna att begränsa antalet heats till tre.

DuQuoin blev också känt som plats för stora champions som markerade sin plats i travats fäste genom imponerande raka heatsegrar för den eran: Ayres, Nevele Pride, Lindy’s Pride, Super Bowl (på sin väg mot Triple Crown), likväl som Speedy Crown och Green Speed. Precis som Speedy Somolli, har andra som tex. Speedy Scot (också en Triple Crown-vinnare) och Emily’s Pride stapplade längs vägen och behövt ett tredje heat för att vinna.
Det fanns också historiska människor som Sanders Russell, med sin brutna fotled i gips som vann med A.C.’s Viking. John Simpson och Sr.’s Victory på Timothy T. Och Bill Haughtons intensiva Hambletonian-seger 1980 med Burgomeister, en häst som ägdes av hans son Peter som hade gått en tragisk död till mötes tidigare samma år. Det var sista året på DuQuoin.

Åren på The Meadowlands 1981-

Idag går loppet på The Meadowlands, en bana som öppnade 1976. Den här delen av Hambletonian vet vi redan det mesta om. Vi vet att segern togs hem av vår svenska Stefan Melander i år 2001.
På denna bana har vi i vinnarcirkeln sett hästar som Prakas, Mack Lobell, Armbro Goal, American Winner, Muscels Yankee och Self Possessed bl.a.

2000 firade Hambletonian 75 år.

Planerna är att fortsätta loppet på The Meadowlands till 2005.