Resultatet: Tre segrar var. Oavgjort.

Trots att körsporten verkligen inte föddes fram på 1800-talet – romarna var ju faktiskt århundraden före med sina vagnar – så växte sporten i mitten fram till slutet på 1700-talet och det blev en populär sport i Detroit och i den östra halvan av USA.

Centrumet för körsporten i Detroitområdet under tiden för höghjulade sulkyn var Hamtramck Race Course. Den var lokaliserad mitt emot Belle Island runt vad som nu är Jefferson och Van Dyke. På den tiden var detta i Hamtramck Township.

Hamtramck Course invigdes sent i april 1843. En tidning beskriver dagens händelse och ägarens skepsis om det skulle bli en succé eller inte.

”Om det inte uppmuntras tillräckligt denna säsong så kommer han att stänga nästa.”

Men den okända grundaren hade också tilltro till sin egen prishäst:

”Grundaren hade ett sto på sin gård i träning som kunde utmana vilken som helst av hans Michigangrannar – Lady Esquimax, inte känd för sitt namn men för sin snabbhet.”

Det är inte känt om Lady Esquimax utklassade sina konkurrenter, men Hamtramck Course hade framgång med hästägande stadsbor som betalade för att träna sina hästar och tävla dem mot andra. Tävlingarna på den här tiden var oftast häst mot häst och vadslagning mot vadslagning.

1850 säger en samtida utvärdering:
”Hamtramck Course var välbesökt på söndagar med ca 1000 personer på banan.” I ett lopp den dagen utklassade Teel Pacer Pettis Mare på milebanan på en tid på ”omkring tre minuter.”

Utvärderingen drar slutsatsen: ”Mindre lopp följde och nöjet var större än vanligt på den tiden.

På sensommaren 1820, var ett av de bästa loppen sprunget på Oakland County vann ett sto med lätthet över en Kanadensisk häst. En redogörelse för den dagen skryter om att ”Jänkarna vann 1000 dollar i ett vad mot kanadensarna.” Efter loppet satte kanadensarna upp en tävling mellan sin champion och Amerikanarnas och återigen ”vann Jänkarna med lätthet.” Mer pengar bytte ägare.

Från 1850 hölls regelbundna möten på Hamtramck Course, 2-4 oktober. Första dagen var till för passgångarna , den andra för travarna och den tredje galopp. Prissumman var oftast 50 dollar och vinnaren av de bästa två tremilesheaten vann.

1853 hade banans ägare grundat en organisation, ”Michigan Association for the Improvement of the Breed of Horses” som höll ett vårmöte för passgångare och travare på Hamtramck Course 7-8 juni.

Det tävlades också på andra håll än Hamtramck på den tiden : I snön längs Detroits huvudgator. På Lafayette Street som kom att bli känt som Detroits hemsträcka p.g.a. sina snabba lopp, på en bana i nedre Woodward och på Springwells Driving Park på Chicago Boulevard.

Men topploppen fortsatte på Hamtramck. 1860 renoverades banan och kom att heta Detroit Club Course. Den beskrevs som ”kontinental, stor och vacker” med en bana 60 fot bred (ca 20 m),en mile lång, doserad, väldränerad och bra ansatt. Med allt detta var den den snabbaste banan i landet.

1887 byggdes ett ”allmänt hus” på banan som igen blev ombyggd. Körsporten florerade där på 1870- och 80-talet och in på tidigt 1890-tal. Sen öppnade Grosse Points bana ut mot Jefferson.

Hamtramcks bästa dagar var över, men absolut inte de för travsporten.

Hästkarlarna på 1800-talet skulle vara förstummade av dagens tävlingsbanor med deras moderna sulkys, bra banor och totalisatorspel.

Det de skulle absolut känna igen är spänningen att se passgångare eller travare spurta på sista rakan mot mål. Det har inte ändrats.