Carl Sandburg (1878-1967) var en av Amerikas mest m�ngfaldiga f�rfattare och fick Pulitzerpriset f�r b�de poesi (1918, 1950) och f�r n�gra av sina 6 volymers biograf �ver Lincoln (1926-39). Han samlade ocks� folks�nger (The American Songbag) och skrev barnb�cker (Rootabaga Stories: Abe Lincoln Grows Up).
I denna novell �Rememberence Rock� (1948) finns ett citat som l�mpar sig v�ldigt bra f�r en hemsida som handlar om geologi: � Ett barn �r Guds val att livet ska forts�tta�. I f�ljande utdrag av hans sj�lvbiografi (Harcourt, Brace & Co., 1953, kapitel 18, sid 372), Always the Young Stranger, minns han sin uppv�xt i Galeburg, Illinois:

Jag var 16 eller 17 n�r jag bar vatten, sprang �renden och n�gra g�nger hj�lpte till att svampa och torka en svettig h�st i �ver sex veckor t�vlingar p� Williams

t�vlingsbana. Vad jag tj�nade allt som allt var kanske $ 10, men jag hade ett passerkort och jag s�g p� n�ra h�ll de mest k�nda trav- och- passh�starna i v�rlden, n�r dom sprang, och hur m�nnen var som hade hand om och k�rde dessa h�star.

C.W. Williams kom till Galesburg fr�n Idependence, Iowa, d�r han hade vad dom kallade �drakformad� t�vlingsbana, �ven fast vissa sa att den var formad som en �tta.
Han hade varit telegrafoperat�r och hade k�pt tv� ston f�r ett pris som nu senare verkar l�jligt. Dom tv� v�rldsber�mda hingstf�len Axtell och
Allerton var efter dessa h�star som k�ptes f�r en spottstyver. 1889, n�r Axtell var tre �r slog han v�rldsrekord f�r hingstar genom att springa en mile p� 2:12. Natten efter rekordet s�ldes han till ett s�llskap f�r $ 150.000, vilket sa att det var det h�gsta priset som n�gonsin hade betalt f�r en h�st. Tv� �r senare kunde Williams ha s�lt sin andra hingst Allerton f�r mer �n vad han fick f�r Axtell. Detta var efter att Williams sj�lv k�rde Allerton till ett v�rldsrekord p� 2.09 �.

S� n�r Williams kom till Galesburg i 1894 hade han en ett rykte, han organiserade the Galesburg District Assosiation, och byggde en t�vlingsbana p� 12 tunnland p� Knocksville Road �ster om Farnham Street. Samma omr�de d�r jag bar vatten �t h�sk�rdare och d�r jag p� andra sidan v�gen fr�n huset hade sett en man f� en kvinna att gr�ta genom att skrika elaka ord till henne.
Den nya t�vlingsbanan, Williams sa det sj�lv, var �den enda j�mna banan i v�rlden�. Formad som j�rnv�gskoppling, var l�ngsidorna j�mna och kortsidorna var doserade och anpassade f�r att sulkyn skulle kunna ta kurvorna l�ttare.
Under de 6 veckor l�nga t�vlingarna som Williams anordnade d�r var det regniga dagar d� t�vlingarna m�ste st�llas in. Andra dagar kom bara mindre folksamlingar trots att trav- och- passh�starna var nationellt k�nda. Men det var en vecka d� v�dret var fint och en enast�ende dag under den veckan. Denna speciella dag var dagen d� vi s�g det svarta stoet Alix kom p� upploppet och slog v�rldsrekordet f�r travare.
Away skrev senare om det: � Jag ser hennes hovar sl� ner i dammet p� en t�vlingsbana i Illinois en sommareftermiddag. Jag ser hur tidtagarna sitter med huvudena t�tt ihop �ver klockorna, dom ropar till huvudl�ktaren att det gamla rekordet �r slaget med en tiondel och att ett nytt v�rldsrekord �r taget. Jag ser hur stoet Alix leds f�rbi av m�n i undertr�jor och uppsk�rrade ansiktsuttryck. Fr�n Alix droppar vitt l�dder p� selen och skaklarna. Och m�nnen i undertr�jor kysser hennes �ron och smeker hennes mule, dom l�gger filtar p� henne och f�r bort henne f�r att svampa av henne. Jag ser hur huvudl�ktaren �r full med pr�riem�nniskor som skriker sig sj�lv hesa. Jag ser folksamlingar som kramar varann. Jag ser fruarna till kuskar och �gare som suddiga figurer i vita sommarkl�nningar och med parasoller. Jag ser Alix igen � och jag vill trycka min n�sa mot mulen som tillh�r m�rren Alix."

Den dagen satte Galesburg p� kartan f�r h�stkarlar och h�st�lskare i hela landet. I centrum var Williams. Jag s�g honom flera g�nger p� banan och p� Knoxville Roade n�r han k�rde Allerton och andra hingstar han hade p� sitt stuteri.
Han var en normalstor man med ett intressant ansikte. Jag tyckte att det s�g ut som om han hade hemligheter om hur man handskades med h�star, �nd�, bakom detta, fanns ett allvar som gr�nsade till of�rst�ende � jag kunde inte riktigt lista ut vilket.
Han gjorde sig ett stort namn i h�stv�rlden och uppf�dare kom fr�n hela landet f�r att se honom. Blodet fr�n hans hingstar rann genom �drorna p� m�nga vinnande hingstar i m�nga �r.
En h�st som hette Lee Axworthy, sprang en mile p� 1:58 �. Han var sonson till Axtell.

Sen b�rjade intresset f�r travet dala. Det var inte l�ngre p� modet. Williams s�lde alla sina kanonh�star f�r en bra summa pengar och satsade allt p� k�pa Kanadensisk mark.
Sista g�ngen jag s�g honom var p� ett passagerart�g fr�n Chicago till Galesburg. Han var tyst och satt f�r sig sj�lv. Jag kunde fortfarande inte l�sa hans ansiktsuttryck, lika lite som jag kunde f�r 20 �r sen.
Jag t�nker helst p� honom som jag s�g honom d� den d�r dagen i Oktober. Frosten l�g fortfarande p� marken, han travade l�ngsamt hingsten Allerton, han var sn�ll och mjuk med hingsten vars snabbhet var borta men vars avkommor var stolta �ver att kunna kalla honom f�rfader.

Notera: Sandsburg skrev att Axtell s�ldes f�r $ 150.000, men det var i sj�lva verket $ 105.000.