Det skall kommas ihåg att i dessa dagar var
stamtavlor ofta föga dokumenterade - i varje
fall blev de sällan av allmänt intresse
förrän hästen i fråga lyckats extra bra i
både avel och på tävlingsbanan. Då var ofta
de personer som kände till bakgrunden
försvunna och det krävdes oändlig tid för
att reda ut förhållandena.
Stamboksförare på privat bas var John
Wallace - en hederlig men obekväm man, som
emellertid hade en del förutfattade meningar
om hästar och hästfolk, en typisk
stamboksförare skulle man möjligen kunna
säga.
Så här ligger det emellertid till med Peter
the Great's stamtavla.
Peter the Great's fader
Pilot Medium var gråskimmel. Den
färgen hade han ärvt från modern Tackey. Han
var själv en bildskön travare, som
emellertid redan som unghäst skadades vid en
olycka under landsvägskörning. Han såldes
för några hundra dollars till Michigan, där
han dog i unga år.
Mestadels tillfördes han ston utan
travmeriter men hans förmåga att lämna
travare demonstrerades på många sätt innan
Pilot Medium dog. Hans mest berömde son på
tävlingsbanan vid sidan av Peter the Great
var den grå valacken Jack 1.22,5, som
periodvis på 1880- och 90-talet var USA:s
kanske bäste travare.
Pilot Medium levde emellertid endast vidare
genom Peter the Great. Detta har av experter
i USA tillskrivits det faktum att Pilot
Medium undfägnades med så svaga ston - men
givetvis måste allt detta hänföras till
spekulationer. Det skall emellertid fastslås
att 34 av Pilot Mediums första 37 avkommor
vann lopp - men även dessa siffror måste tas
med viss försiktighet.
Pilot Medium's tjänstgöring avsåg emellertid
främst att skapa vagnshästar av toppklass…
tävlingstravarna kom i andra hand.
Pilot Medium var en son till
Happy Medium, vilken var född 1863
och en av de mest anlitade sönerna till
dåtidens ledande avelshingst - han som
numera kallas Hambletonian 10 men som under
sin levnad gick under namnet Rysdyk's
Hambletonian. Hans ägare hette William R
Rysdyk och eftersom hela USA översvämmades
av hingstar med namnet Hambletonian (utan
att släktskap mellan dem fanns) så skilde
man på dem genom att sätta ägarens namn som
en form av prefix till hästens.
Happy Medium, fullt utvuxen mätte han 157 cm
över manken, tävlade som fyra- och femåring
i begränsad omfattning. Han segrade i
"hingstlopp" på 2:32 (ca 1.35) över engelska
milen. Olika författare bedömer honom högst
olika. Han säges dock av alla ha haft en bra
aktion i trav men rätt delikata ben och
sköra hovar.
Hans avkommor mottogs först med beundran. I
motsats till flertalet av sina samtida var
Happy Medium-hästerna tidiga och naturliga
travare men uppenbarligen hade de svårt att
klara sig i den hårda heatkörningen (det
krävdes ofta fyra heat-segrar för att vinna
en löpning) som ofta sträckte sig över flera
engelska miles och ibland under sadel.
Happy Medium-hästerna kom i vanrykte och det
är ett faktum att endast Pilot Medium hade
någon chans att föra hans linje vidare. När
man studerar hästarnas rekord från den här
tiden - de sista decennierna av 1800-talet -
kan man dock inte utläsa varför Happy
Medium-hästerna försvann. Hans bästa avkomma
torde vara det i endast ett heat - men
aldrig i helt lopp - besegrade dottern
Nancy Hanks, som med 2:04 (1.17,1)
blev travhistoriens första under 2:05
(1.17,7). Samma Nancy Hanks har gjort ett
evigt intryck på svensk travsport: våra
supergrundston, Lemomite och Duchess, kommer
båda från Nancy Hanks linje.
Pilot Mediums moder Tackey, född 1859, måste
från början ha betraktats som "av ringa
värde". Hennes namn "Tackey" antyder enligt
amerikanska sagesmän "värdelös". I den gamla
södern användes termen "Tackey" för en häst
som sprang halvvild utan närmare vård och
människokontakt.
Det sägs att Tackey tävlade från sju till
fjorton års ålder och att hon demonstrerade
sådan speed att hennes ägare använde henne
som objekt för vadhållning. Rapporter finns
om att hon ännu 1873 tävlade i norra delen
av USA och och att man då ändrat hennes namn
till Polly i förhoppning att detta skulle
lura hennes medtävlares ägare att utan prut
"spela emot" henne.
Jag har dock aldrig i de handlingar jag sett
kunnat finna loppet i fråga belagt - men
däremot har Tackey ett officiellt rekord på
2:26 (1.30,7).
Tackey stod i avelsboxen åren 1875 till
1881. Hur många föl hon fick denna tid är
osäkert. Sex har registrerats. Bland dem
Pilot Medium och de tre berömda
tävlingshästarna Naiad Queen 2:20 ¼
(1.27,2), Pilot Boy 2:20 (1.27,0) och Class
Leader 2:22 ¼ (1.28,4), vilket gör Tackey
till ett av de bästa stona på sin tid. Stoet
användes ofta på landsvägen där hon hade "endless
bottom" (Harvey) och mod som en bulldog.
Går man över till Happy Mediums fader
Hambletonian 10 så är förstås materialet om
denne 1849 födde hingst så stort att den
inte skulle komprimeras i en enda bok om man
eftersträvade någon grad av fullständighet.
Hambletonian 10 kallades som bekant
travarrasens fader - och det är en riktig
benämning. Från honom kommer i direkt
nedstigande led de fyra stora linjebildarna
Peter the Great, Axworthy, Bingen och
McKinney. Peter the Great dominerar numera
scenen nästan totalt i USA men så har inte
alltid varit fallet.
I Sverige lever Axworthy-avkommorna ett
starkt liv vilket även gäller i Italien.
Däremot har McKinney, vid sidan av King
Bunter's söner, ingenting att hämta längre
som rena amerikaner men i Frankrike kommer
The Great McKinney från denna linje och
fortsätter över bl a Kairos.
Bingen-hästarna är i ren amerikansk form
helt utdöda på hingstsidan. Däremot kan
Sovjet bjuda på Bingenlinjen i Orlov-blandad
tappning. Den i Sverige uppstallade Torg var
en sådan Bingen-produkt.
Hambletonian, som ursprungligen kostade 125
dollars som föl och som tjänade ca 210.000
dollars i språngavgifter till sin ägare
William Rysdyk, betäckte totalt 1.908 ston
och lämnade 1.331 levande föl… altså en
mycket förnäm fölprocent som inte så ofta
nås ens i våra dagar - oavsett hjälp med
prostaglandinbehandlade ston, ultraljudsfoto
och allt annat från den moderna medicinska
världen. .
Hambletonian 10:s språngavgift var till att
börja med 25 dollars men steg från 1867 till
hingstens död 1875 till 500 dollars. Sådana
siffror i dessa dagar när penningvärdet var
fast och högt torde i realiteten närmast
utklassa dagens noteringar på kanske 25.000
dollars för ett språng.
Happy Mediums moder, Princess, är även hon
en av sin tids mest kända travare. Hon
gjorde sin debut på tävlingsbanan som
sexåring 1852 under namnet Topsy. Efter
diverse äventyr och ständiga ägareskiften
återfinnes hon i sammandragna
tävlingsresultat från 1858 under namnet
Princess (Hiram Woodroff "Horse of America")
då hon vinner ett högt vad i match mot en
icke namngiven valack. Princess vinner i tre
raka heats - det snabbaste på 2:30 (1.33,2).
Princess' form ledde till en utmaning från
långdistanschampion Glencoe Chief att köras
över tio miles (16.090 meter!) om 36.500
dollars. Matchen ägde rum den 2 mars 1859
och vanns av Princess i överlägsen stil på
29 minuter 10 sekunder och ¾ sekund. Dagen
efter (hårda hästar i dessa dagar!) ordnades
en returmatch om 5.000 dollars och åter vann
Princess enkelt.
Därmed ansåg Princess klar att ta hand om
drottningkronan, som dittills suttit så hårt
på det lilla ponnybyggda stoet
Flora Temple - märran med den
kuperade svansen, som ännu i dag har lockat
fram sköna popsångar i USA.
Princess och Flora Temple möttes ett antal
gånger över nästan varje stor bana i västra
USA men endast en gång lyckades Princess
besegra sin rival. På den tiden var
världsrekordet 2:19 ¾ (1.26,9) och hölls av
Flora Temple.
Princess fick endast ett föl (Happy Medium)
men levde till en ålder av 30 år - flitigt
använd som en outslitlig landsvägshäst - men
omöjlig att få i föl. l.
Princess' härstamning är icke fullt utredd
men i The Register i USA angiven som "e.Andru's
Hambletonian e.Judson's Habletonian
e.Bishop's Hambletonian e.Messenger" - den
engelska fullblodshingst som blev hela
travarrasens store grundfader. Det hela
verkar möjligen konstruerat men gjordes
officiellt "sant" i 1894.
Tackey, Pilot Mediums mor och Peter the
Greats farmor, var en dotter till Pilot J:r
undan ett berömt tävlingssto som döpts efter
den världsberömda svenska sångerskan Jenny
Lind. d.
Pilot J:r vars namn man ofta ser "längst
bort" på mödernelinjen i stamboken stod
länge uppstallad i Kentucky. Han var själv
en bra travare men en son till det närmast
mystiska djur, som av bl a i en av den
berömde tränaren Charles Marvins skrifter
kallas "Old Pilot".
Old Pilot var en passgångare, som av ryktet
gavs kanadensiskt ursprung - möjligen kom
han från Naraganseth Bay, där man vid den
här tiden hade en lokal hästras med stark
preferens för passgång. I varje fall var Old
Pilot en fantastisk passgångare och en gemen
buse i stallet, där han bet och slog bättre
än någon annan. Hans son Pilot J:r ärvde
tydligen inga av faderns dåliga drag -
däremot hans snabbhet, hårdhet och skönhet.
Han är en kvarvarande faktor i travareaveln
långt utanför Peter the Great.
Går man så till Peter the Great's möderne så
är det uppenbart att detta inte på långa
vägar är så fashionabelt som fädernet.
Modern Santos var t ex omöjlig på
tävlingsbanan men hon lämnade dock nio föl
av som helhet fantastisk klass, innan hon 29
år gammal dog.
1882 Episodeode 2:18 (1.25,8) s
e.Ambassador 1.27,8 - grundsto
1885 Peter the Great 2:07 ¼ (1.19,1)
h e.Pilot Medium - "världschampion"
1897 Barzaleel 2:20 ¼ (1.27,2) val
e.Spottswood
1900 Chimes of Normandy 2:16 ¼
(1.24,7) s e.Chimes 1.33,9 - toppmoder
1901 Anvil Chorus s e.Chimes 1.33,9 -
grundsto
1903 Nautilus s e.Chorus 1.33,9 -
stammoder av betydelse ännu i dag
1905 Music Master 1.33,1 h e.Moko -
fader till sex stakesvinnare
1906 Shultsworthy 1.25,0 h
e.Maxworthy - exporterad till Ryssland
1907 J Malcolm Forbes 1.19,6 h
e.Bingen - stor avelsstjärna, 186 vinnare
Så producerade alltså Peter the Great's
ostartade moder Santos! Antingen tävlade
hennes avkommor på absolut topp eller också
blev de avelsfantomer… ofta båda sakerna.
Vem var då denna Santos?
Hennes fader Grand Sentinel är väl
dokumenterad. Eftersom han faktiskt är den
enda hästen med erkänt travblod på Peter the
Great's möderne så torde han förtjäna viss
uppmärksamhet. Han tog rekordet 1.31,5 och
var en bra tävlingshäst. Tittar man efter
hans avkommor i stamboken finner man att
dessa är få men att startprocenten ligger
högt. Grand Sentinel dog 17 år gammal efter
en olycka i hagen.
Grand Sentinel var en son till Sentinel -
vilken var efter Hambletonian 10 undan Lady
Patriot och helbror med den berömde
championförärvaren Volunteer. Hans moder
Maid of Lexington var en dotter till
show-hästen Mambrino Pilot u Brownlock,
vilken var efter importerade engelske
fullblodshingsten Leviathan.
Peter the Great's mormorder, Santos' moder,
har gått til stamboken under namnet Shadow
och är född 1870. Hon hette ursprungligen
Lady Duncan och var en vida berömd
landvägsmärr. När hon betäcktes med Grand
Sentinel lämnade hon sex bra hästar.
Samtliga fem av Santos' helsyskon tog rekord
under 2:30 (1.33,2) vilket i dessa dagar
bedämdes som näst intill fenomenalt.
Shadow's hästamning är väl delvis i dimma
dold men mycket av intresse har avslöjats i
de otaliga undersökningar som utfördes,
sedan Peter the Great blivit en berömd
hingst och det fanns ett behov att veta mer
om hans stamtavla. Fallet är belysande för
tidens förhållande avseende härstamningar
och är därför av intresse.
Samuel A Browne, ägare av Shadow, köpte
stoet våren 1875. Med följde en härstamning
som visserligen publicerades i Stamboken
Vol. III 1879 men som visade sig felaktig.
Sedan andra stamböcker bidragit med nya
upplysningar kom så avslöjandet genom T J
Wells - en soldat i sydstatsarmén som
vittnade att han 1862 hade flytt från Fort
Donelson på ett dräktigt sto, kallat Lady
Bess. Under flykten bytte han stoet mot en
valack och Lady Bess födde ett hingstföl som
blev lokalt berömd som "Sam Johnson's häst".
Denne användes sporadisk i aveln och en av
hans döttrar fick namnet Dixie. Hon var
undan ett sto efter fullblodshingsten
Cumberland.
Otaliga vittnen hördes. Många versioner
förkastades och till sist lyckades man
pressa fram så många fakta ur historiens
aldrig sinande källa att Peter the Great's
märkliga möderne kunde göra autentiskt. Det
måste anses mycket otroligt at ytterligare
fakta skall komma i dagen.
Tävlingshästen Peter the Great
Peter the Great föddes 1895 som sin moder
Santos, andra föl hos uppfödaren D D
Streeter, som hade sin farm i Kalamazoo,
Michigan - inte precis en region där man
brukade föda upp topptravare.
Man hade emellertid en mycket skicklig
tränare där i Peter V Johnson och man döpte
Peter the Great just efter "Peter" tränaren…
icke efter den ryske tsaren Peter den Store. e.
I olikhet med andra avkommor till Pilot
Medium var Peter the Great en svår häst att
balansera upp. Han var mycket blandad i sin
gångart, krävde enorma tåvikter och tunga
skor - i själva värket kunde han som
tvååring inte startas förrän i slutet av
september då han i Lexington's Junior
Kentucky Futurity slutade tvåa i två raka
heats.
Detta var en ren sensation från en debutant
och det förväntades att Peter the Great
skulle dominera sin kull som treåring. Så
blev emellertid inte fallet. Återigen fick
Peter V Johnson stora problem med hingsten -
som fick ta om alla sina travlektioner och
som krävde mer tåvikt än någon annan travare
i stallet. t.
Till den 6 oktober hade emellertid Peter V
Johnson fått Peter the Great i kanonform.
Hingsten debuterade i årets största löpning
- The Kentucky Futurity 1898 med 7.300
dollars till vinnaren.
Peter the Great hade inga som helst problem
att matcha sina jämnåriga. Han lekte hem
segern i tre raka heats på 1.24,4, 1.23,4
och 1.22,3. Peter the Great vann tredje
heatet med 20 längder pullande och han gick
sista 400 meterna efter 1.16.
Sådant hade tills nu aldrig hörts från en
treåring och Peter the Great var plötsligt -
detta nådens år 1898 den 6 oktober - en
nationell storhet i USA.
Detta ledde snabbt till Peter the Great's
försäljning. Skeppsredaren J Malcolm Forbes,
ägare av Nancy Hanks, Bingen och Jack, lade
upp 15.000 dollars i goda gröna dollars plus
så många fria betäckningar till säljarens
ston att det fulla värdet för Peter the
Great kan sägas vara 20.000 dollars.
Avsikten var att låta Peter the Great varva
stuteritjänst med tävling.
Det blev en katastrof. Peter the Great hade
möjligen känning av sina framkotor (bilder
visar att hingsten säkert blistrats ofta och
hårt) - i varje fall gick det inte att lätta
något av de ca 750 gram som belastade varje
framben på Peter the Great! Hingstens nye
tränare Henry Titer var hjälplös.
Peter the Great's suveräna löphuvud hjälpte
honom till seger i första starten som
fyraåring (heatvinster på 1.20,1, 1.20,3 och
1.20,5) och i den andra pullade han runt
banan på 1.19,1 i första heatet och
distanserade sina motståndare på i nästa på
1.19,7.
Men… hingsten hade setts "nicka". Han var
framhalt och trots att han segrade i raka
heats i Louisville veckan senare - var hans
stora nederlag i The Transylvania den 5
oktober på Lexington förutsett. Alla visste
vem som var den i grunden bäste hästen - men
efter sex heats och mycken otur förlorade
Peter the Great det lopp han "måste vinna".
Resten av hingstens karriär på tävlingsbanan
kan förbigås med tragisk tystnad. Peter the
Great vann ett och annat heat men han var
aldrig mera sitt gamla jag - hans tapperhet
och kraft bar honom genom det mesta men
framkotor och hasar räckte inte längre till.
Mr J Malcolm Forbes var icke man att tåla
nederlag. Hans säkra travess Peter the Great
visade sig i Forbes' ögon som en lanka och -
det låter märkligt - Forbes kom att betrakta
hingsten med direkt fientliga ögon. Detta
tog sig sådana drastiska uttryck som att han
undanhöll Peter the Great stuteriets bästa
ston och dessutom placerade honom i ett
undermåligt stall med dårlig vård (Wallace
1907).
Peter the Great svarade med att bli mycket
hård i humöret. Min vän Ragnar Thorngren,
som levt så länge i USA och vet så mycket om
det landets travsport, har berättat att
"Peter the Great gjorde av med en
stallmann"… det är skånska och betyder att
Peter the Great dödade en människa!
Detta har jag icke kunnat bekräfta i
skrifterna men det är nu en gång så att
hippologiska historiker gärna förtiger vissa
ting… Jag tror på Ragnar.
I varje fall förnekar ingen att Peter the
Great under denna period utvecklade ett
mycket hårt humör. Det är möjligt att detta
ledde till nästa steg i Peter the Great's
färgstarka historia: han anmäldes till
auktionen i Madison Square Garden 1903 i en
försäljning som enligt katalogen inkluderade
1050 hästar och med Peter the Great som nr
740.
Peter the Great's förärvning
Allt detta trots att Peter the Great's
första dotter, Sadie Mac, samma år vunnit
Kentucky Futurity och därmed gjort sin fader
till den första vinnaren av detta stora lopp
som producerat en vinnare av samma lopp.
J Malcolm Forbes lär ha varit nöjd när han
fick 5.000 dollars för Peter the Great.
Hingsten stannade i USA köpt av Peter Duryea
- ägare i kompanjonskap med W E D Stokes av
Patchen Wilkes Farm i Lexington - men det
var nära att ett bud på 4.700 dollars från
en engelsk ägare fört Peter the Great över
Atlanten!
Vilka vägar hade travareaveln tagit om Peter
the Great hamnat i England? Hur hade våra
hästar sett ut i dag om Peter the Great
använts till att producera landsvägshästar i
stället för tävlingstravare?! ?!
Peter the Great svarade fint på
veterinärbehandling - hans hasar blev mindre
fyllda och framkotorna tålde vanlig
motionskörning. Han blev också mycket väl
mottagen i Kentucky, där han var den
snabbaste travhingsten. Hans bok fylldes
fort.
Därmed hade startskottet - det verkliga
startskottet - smällt för en avelskarriär
som saknar motstycke i travsportens
historia. Stokes blev ensam ägare av
hingsten 1908 och förblev så till dess att
han i sin tur sålde 21-årige Peter the Great
för 50.000 dollars 1916 till Stoughton
Fletcher på Laurel Hall Farm i Indianapolis.
Hingsten stod emellertid säsongerna 1916 och
1917 på Forkland Farm i Kentucky men
flyttades sedan till Laurel Hall där han
verkade säsongerna 1918 - 1922. Peter the
Great dog den 25 mars 1923 28 år gammal.
Laurel Hall Farm ägs numera av American
Legion och är ett nationellt hem. Peter the
Great's med sten markerade grav finns där.
Över den ströddes 1928 askan av mandra Jacob
Counsilman - Peter the Great's skötare - som
så begärt i sitt testamente. Den ceremonin
sköttes av the Trotting Horse Club of
America.
Det finns perfekta stuteriböcker over
Hambletonian 10:s avelsaktiviteter, och man
kan i detalj följa den hingstens
avelskarriär. Det är svårare att på samma
sätt uppfatta detaljerna i vad
Hambletonian's sonsonsson Peter the Great
gjorde som avelshingst.
Peter the Great betäckte ett sto medan han
som treåring fortfarande fanns i Michigan
och fram t o m 1903 hos J Malcolm Forbes
torde han totalt icke ha hunnit med ens 40
ston. Men man vet inte säkert - och det
finns heller inga papper på hingstens 14 år
i Kentucky eller hans sex säsonger på The
Laurel Hall Farm.
Men ett är säkert: Peter the Great var
fantastiskt viril och "hela Amerika" stod i
kö för att få plats i hans harem år efter
år. Mr Leo MacNamara berättade för skrivaren
av denna artikel för många år sedan att han
hade forskat kring Peter the Great's
"arbetsbörda". Det var tydligt att
Hambletonian 10:s 1.908 ston och 1.331 föl
var ren småpotatis för Peter the Great.
Någon gräns i Peter the Great's bok sattes
aldrig. Under åtminstone sex säsonger i
Kentucky betäckte Peter the Great årligen
mer än 200 son. Man använde periodvis
artificiell insemination (man lät hingsten
betäcka ett sto och samlade sedan ur detta
sperma som infördes på andra ston med
tydligen gott resultat) och tjänade pengar i
strida strömmar på Peter the Great's
enastående produktivitet och potens. Bevis
finns på att det ett år föddes 172 föl efter
Peter the Great men efterfrågan på hans
avkommor översteg alltid tillgången.
Språngavgiften för hingsten var 100 dollars
första säsongen i Kentucky men steg
efterhand till den då stora summan av 1.000
dollars.
Peter the Great's avkommor dominerade i ca
tre decennier travscenen i USA. Han fick mer
än 650 vinnare med "standardrekord" (ung
motsvarigheten till 1.20-gränsen) och hans
söner och dötrar vann med lika kraft och
suveränitet storloppen för unga hästar såväl
som för äldre.
Peter the Great lämnade emellertid - i
motsatsen till Bingen och Axworthy - ingen
travare under 2:00 (1.14,6), men väl
passgångarestoet Miss Harris M som noterade
1.13,5.
Bland travarna var
Peter Volo
1.15,8 hans bäste son men denne store, tunge
häst var ingen mätch för Lee Axworthy när
dessa båda ställdes mot varandra i en nu
historisk löpning.
Peter the Great's avkommor - de kom i alla
skepnader, färger, storlekar, typer -
kännetecknades enligt enhälliga samtida
experter av travsäkerhet och vilja att vinna
- inte nödvendigtvis av tidig utveckling och
speed. Peter the Great's egenskaper kom till
sin verkliga rätt först när de kombinerades
med hettan och farten i Axworthy's gener.
Men det är en annan historia. Under tiden
har Peter the Great tagit över kommandot i
världens travsport. Hans namn finns i många
repriser i alla travare världen över där det
amerikanska blodet sjuder. Han har bildat en
dominant hingstlinje men Peter the Great's
namn finns alltså med på alla möjliga
platser i alla stortravares stamtavlor.
Vi hänvisar till en schematisk framställning
i denna artikel över hans hingstlinjer. r.
Peter the Great har mätts vid olika
tillfällen under sitt liv. Av
sammanställningar framgår att han var 160 cm
över en välutvecklad manke och att han mätte
157 cm över kruppan. Hans kroppslängd var
165 cm - han var alltså extremt lång.
Bröstvidden är mätt till 14,5 tum. Omkretsen
"vid hjärtat" ligger på 72,5 tum. Övriga
mått stämmer väl med de förhållanden som
modern forskning kring travaren lämnat genom
Lars-Erik Magnusson och Beata Thafvelin. I
ord har Peter the Great haft åtskilliga
hävdatecknare. Vi har samlat följande:
"Peter the Great var hårt ansträngd i hela
sitt liv - först på tävlingsbanan och sedan
i aveln. Detta satte spår periodvis på både
hans humör och exteriör. Han kunde vara
mycket kort mot främlingar. Peter the Great
hade en svagt konvex huvudlinje - men inte te
ramskopf. Hans öron var breda vid basen:
ögat stort och utryck fullt. Hans hals var
lång men inte vacker förrän han vid hög
ålder fyllt ut den. Hans kropp var ren
perfektion med hög manke, vacker rygglinje
och med en något rak bog. Hans kors var
långt, brett och muskelfyllt. Hingstens ben
visade att han levt ett hårt liv. Han var
svagt uttåad, hans kotor "trötta" och hans
hasar den punkt där han var mest öppen för
kritik. Hans hasvinkel var relativt rak men
hasarna var "helt konturlösa och fyllda".
Han hade stått många timmar under ett långt
liv på bakbenen och tjänstgjort så. Han
vägde 578 kg vid granskningen 1909."
Peter the Great var en kastanjebrun hingst
med betydande svarta tecken och med vit
stjärn och vit krona på vänster bak. Hans
man och svans var relativt tunna men hans
hår rem alltid, skriver den kände tränaren
Clair Wolwerton, alltid kort och glänsande
som på ett fullblod.
Så såg han ut. Den moderne travarens fader.