2022-02-28
”Nästan bestämt att vi kommer som publik”
STOCKHOLM
Åke Svanstedt i stor intervju om USA-flytten, framgångarna, Elitloppet och dopningslistan: ”Folk som inte har rent mjöl i påsen”

Captain Corey

Åke Svanstedt har dominerat travsporten på två kontinenter – och slutade i fjol trea i USA:s tränarliga.

Många travfans drömmer om att få se honom på Solvalla under Elitloppshelgen bakom Ecurie D..

– Vi har nästan bestämt att vi kommer som publik i alla fall. Ecurie D. ska dock inte att starta i Elitloppet, säger Åke till Trav365 i en stor intervju.


Åke Svanstedt lämnade Sverige 2013 och flyttade till USA. Han har nu påbörjat sin tionde säsong på andra sidan Atlanten och väntar med spänning på att tävlingsbiten ska dra igång på allvar.

Trav365 fick sig en längre pratstund med travtränaren som genom åren plockat fram världsstjärnor som Gidde Palema, Torvald Palema, Resolve, Sebastian K. och Zoogin. För att nämna några.

När vi når stjärntränaren har han precis avslutat förmiddagens träningspass på den soldränkta sydöstkusten.

– Just nu har vi semester här i Florida, med 34 nyblivna tvåringar i det stallet. Vi tränar hästar på morgonen och förmiddagen, under eftermiddagen är det lugnt. Inga tävlingar, ingenting, och man kan njuta av solen och fint väder medan man går på stranden. Det är ett härligt liv fram till slutet av april, berättar Åke.

– Vardagstravet här ger inte så mycket i pengar. I Sverige hade vi 200 hästar och tävlade varenda dag. Det sista Grand Circuit-loppet går i slutet av november och sedan tävlar vi inget mer förrän i vår. Det är dock lite jobbigare här jämfört med Sverige när säsongen väl är igång, med mycket resor och tävlingar varje dag.

”Inte så lätt som jag trodde”
Vad är, tycker du, det bästa med att vara travtränare i USA jämfört med Sverige?

– Att det är säsongsbetonat. Så var det också förr i tiden i Sverige när jag bodde i Sundsvall. Då tävlade jag nästan ingenting under december, januari och februari. Sista sju, åtta åren, när jag var på Bjertorp, var det full fart tolv månader om året. Det saknar jag inte.

På frågan om vad han saknar mest med Sverige så kommer familjen på tal. Och så vännerna förstås. Även om han tycks trivas som fisken i sitt nya hemland så finns det både barn och barnbarn som säkert gärna hade velat träffa honom oftare. Tyvärr verkar det dock som om han är i USA för att stanna.

– Om inte något oförutsätt inträffar så kommer jag nog bo kvar här även efter avslutad tävlingskarriär. Vi trivs bra.

Var det svårt för dig som svensk att sådär i början komma in i den nya livsstilen och språket?

– Engelskan var jag dålig på då men har bättrat mig. Andra saker var desto krångligare. Som exempelvis licenssystemet de har. Här måste ha en sådan i varje stat, plus att hästskötaren också ska ha licens för att ens komma in på banan. Och ägaren en för att hästen ska få starta... Det är jättejobbigt. Första året kom det som en chock för mig och ingen hade förvarnat mig.

Hur lång tid tog det, tycker du, innan alla pusselbitarna föll på plats efter flytten?

– Några år! Det var inte så lätt som jag trodde. Nu har jag dock kommit in i det och vet vilka saker som är viktiga. Det låter ju lite tokigt med tanke på att det vi gör är att köra ikapp med hästar, men det är så olika regler, seder och en helt annan kultur här.

– Löpkörningen är helt annorlunda när det gäller taktik än det är i Sverige. Det är dock aldrig några omstarter, inga materialfel, inga tappskor och väldigt bra disciplin. Inget strul någon gång. Det som har hänt under några Elitlopp på senare år är typiskt Sverige och skulle aldrig hända här.

”Största reklampelaren”
En annan stor skillnad är att majoriteten av alla tävlingshästar i USA är två- och treåringar, medan vi i Sverige så sent som för knappt fem år sedan kunde njuta av en tolvårig Spring Erom i Elitloppet. Anledningen till de korta karriärerna på andra sidan Atlanten hänger givetvis ihop med de stora pengarna inom aveln.

– Jag är fascinerad kring tjusningen med unghästar. Vi har ett 40-tal nya ettåringar varje år och går mycket på härstamning och utseende, helst till rimliga priser. Efter treårssäsongen blir de flesta antingen fölston, avelshingstar eller säljs på auktion.

I samband med att framgångarna kommit i USA har även amerikanska hästägare knackat på dörren. Och då framför allt efter att Svanstedt lyckats vinna det finaste av travlopp på sin nya hemmaplan: Hambletonian för treåringar.

– Att vinna det loppet är den största reklampelaren för oss tränare.

Du har hunnit bli 63 år men visar inga tecken på att slå av på takten. Är det lika kul nu som någonsin tidigare?

– Jag tycker nästan att det är roligare nu. Unghästar är spännande och så länge det är kul så känner jag att jag kan prestera.

Hur har du tagits emot där borta av bland annat media och annat yrkesfolk?

– Media är inte lika stor som i Sverige, så det är inte så mycket av det. Sedan är det lite som i hela världen att om man får lite framgång så blir vissa avundsjuka. Annars har jag blivit väl mottagen och det känns bra att bli erkänd av de tunga amerikanska hästägarna.

”Bra för sportens framtid”
På frågan varför våra svenska, men även övriga nordiska, travtränare har lyckats så pass bra i USA blir svaret:

– För att vi är så mycket bättre hästmänniskor. De som är näst bäst är nyzeeländare. Det finns många bra hästkarlar där.

Samtalet halkar in på ett allvarligt och högst aktuellt ämne, nämligen den där berömda ”dopningslistan” som har florerat på senare tid.

– Det är tur att vi har Jeff Gural, som äger Meadowlands och ytterligare två banor. Han vill försöka rensa upp i träsket och har dragit in FBI. Utan Jeff hade nog inte ens Meadowlands funnits. Han är en bra man.

– När jag flyttade hit tänkte jag att om vi kan slå fuskare på ett hederligt sätt så är det bra, och det har vi också gjort. Jag har vunnit Hambletonian två gånger och slutade trea i tränarligan i fjol. Det går att köra ifrån dem fastän man fodrar och tränar ärligt.

”Skandaldoktorn” Seth Fishman hade sålt dopningsklassade preparat till flera travtränare men åkte dit när FBI, som tagit krafttag mot fuskare i amerikansk travsport, fick upp ögonen för honom.

Är den där Seth Fishman någon du själv hört talas om?

– Nej, det hade jag aldrig gjort tidigare, annat än att han var någon slags försäljare. Många är upprörda men det är nog folk som inte har rent mjöl i påsen. Jag tror att det är bra för sportens framtid att detta kommer fram.

Comebacken spikad för Ecurie D.
Svanstedt började sin långa och framgångsrika karriär i ung ålder, bland annat som lärling hos Stig H Johansson. Han är en hästkarl ut i fingerspetsarna och trots att det är nästan 800 mil fågelvägen till Sverige så följer han mer än gärna vad som händer på våra travbanor.

– Herregud, ja. Anders och Rickard är ju travtränare båda två, så jag följer allt. Nu på vintern har jag tid men brukar inte kolla på hela travsändningen, det är för långtradigt, utan bara repriserna.

Samtalet leder sedermera in på hästen på mångas läppar. En viss Ecurie D. som under fjolåret lämnade Frode Hamre för att i fortsättningen tävla under Åkes berömda gröna flagg. Succén lät inte vänta på sig och tillsammans vann de bland annat Breeders’ Crown för äldre hästar.

Hur står det egentligen till med honom för dagen och när infaller comebacken?

– Det ser bra ut. Hans comeback är inplanerad till 17:e maj, i ett större lopp på Meadowlands. Sedan kommer loppen slag i slag.

Efter en snabb huvudräkning kommer så oron – hur ska man hinna fram till Sverige och Solvalla lagom till Elitloppet? Svaret på den frågan är lika enkel som självklar.

– Det är redan bestämt att vi inte kommer att åka till Elitloppet med honom. Det sa ägarna redan i början, att om han kommer till USA så ska han tävla här.

– Jag har funderat på att resa över med några andra hästar men om det inte är direktflyg, som det exempelvis var när vi åkte över med Resolve och Elitloppet var sponsrat av Benders, så blir det en för jobbig resa. Man tappar tid och hästen form. Chansen att vi kommer till Solvalla med en starthäst är därmed väldigt liten.

Hästen Svanstedt nämner i detta tänkbara Elitlopps-sammanhang är nyblivne femåringen Back Of The Neck, en av stallets stjärnor. Eftersom detta handlar om en Ready Cash-avkomma är Åke inne på att han kommer gå framåt ytterligare i år.

”Hade kunnat bli en världsstjärna”
En annan stjärna som många travfans gärna hade velat se sista söndagen i maj är Hambletonian-vinnaren från i fjol. Glänsaren Captain Corey imponerade stort för sin tränare men tyvärr satte en skada stopp för vidare tävlande. Han drog på sig en hovbensfraktur och ägnar sig numera åt avelsarbete på heltid.

– Det kändes inget bra när han skadade sig. Det är som det är och något man vant sig vid i livet. Hästarna är levande varelser, allt kan hända. Man kan säga att han skadade sig i samband med det senaste loppet. Han var lite knackig men jag vet inte om sprickan blev stor just då. Vi tränade ingenting därefter men det sprack ändå mer och mer. Zoogin fick också en spricka men den läkte väldigt fort.

Det måste ha varit enormt stort för dig att vinna Hambletonian i fjol?

– Den tävlingsdagen är som Elitloppshelgen. Trots att det finns flera stora lopp så är Hambletonian störst och det är mycket prestige att vinna. Hästarna har bara en chans, Elitloppet kan man starta i nästa år om det gått åt skogen.

Hur bra tror du att han hade kunnat bli om han fått vara frisk och tävla vidare efter treårssäsongen?

– Jag tror att han hade kunnat bli en världsstjärna. Både han och Six Pack hade kunnat ha långa och framgångsrika karriärer, men det är så stora pengar i aveln här. Både för hingstar och ston. Pengar som man aldrig kan köra in på banan. Även om jag som tränare skulle vilja tävla vidare måste man tänka på ägarna.

– Elitloppet kommer tyvärr lite för tidigt på året för amerikanerna. Vår säsong börjar då och många hinner inte se om deras hästar är i form. Och nu när Dollarn står så mycket högre än Kronan så ses inte Elitloppet som ett jättestort lopp.

”Många amerikaner pratar om det”
Fast innerst inne skulle du väl säkert vilja tävla på Solvalla under Elitloppshelgen?

– Ja, det är klart att jag skulle vilja det. Givetvis! Elitloppet är stort även när man bor här borta och många amerikaner pratar om det. De vill besöka helgen även om det bara är som publik, att uppleva det. De pratar faktiskt mer om Elitloppet än Prix d'Amérique.

När får vi se dig köra travlopp i Sverige igen?

– Det vet jag inte om det händer något mer, säger Åke och skrattar varmt. Jag brukar alltid köra lopp när jag är på besök under jul och nyår men nu i vintras hade jag inte dressen med mig. Anders och Rickard frågade om jag ville köra men jag valde att avstå. Tidigare år har det faktiskt gått bra.

Kanske får vi svenskar nöja oss med att återleva gamla travlopp på svensk mark då mannen med smeknamnet ”Kung Åke” fick stående ovationer av Solvalla-publiken, samtidigt som de skanderade hans namn? Eller finns det möjligtvis en strimma hopp om att han lyckas trycka in ett besök i sitt annars så hektiska majschema?

– Vi har nästan bestämt att vi kommer till Solvalla som publik i alla fall, för att titta på loppen.

Vad kul! Så om någon vill sätta upp dig på en häst under den helgen så är det fritt fram?

– Det vete sjutton, då får de först ringa och fråga, avslutar Åke med ett skratt.


 
Av: Micke Korhonen, Aftonbladet

Tillbaka