571 svenska kallblodsston betäcktes i år, jämfört med 650 ifjol. Av minskningen på 79 ston fick de norskuppstallade kallblodshingstarna vidkännas det största tappet. Ifjol hamnade 106 svenska kallblodsston på de norskuppstallade hingstarnas språngrullor, i år var samma siffra 57 ston - i princip en halvering alltså.

Att resa till de norska hingstarna har stadigt minskat i popularitet. År 2006 stod 135 svenska kallblodsston på norska språngrullor.

Kallblodsaveln går stadigt bakåt i Sverige. År 2006 var antalet betäckta kallblodsston 781 - tappet är alltså drygt 200 aktiva avelsston, eller 27 procent, de senaste tre åren.

För de svenskuppstallade hingstarna minskade antalet betäckta svenskregistrerade ston från 544 till 514. De populäraste hingstarna (läs i praktiken Järvsöfaks och hans bästa söner) får dock även norskregistrerade ston, ska dock konstateras.

Reglerna för kallblodshingstarna är att de får betäcka högst 110 ston per år, varav maximalt 80 från "samma land". Alltså kan en svenskuppstallad svensk kallblodshingst ta högst 80 svenskregistrerade ston, och gör han det kan han också serva 30 norska.

Ingen hingst blev fulltecknad med 80 svenska ston på sin språngrulla. Järvsöviking noterade 78 svenska ston, hans pappa Järvsöfaks 69, och "Elding-konkurrenten" Briskeby Philip (e. Moe Odin) 42. Det var de tre populäraste svenskuppstallade avelshingstarna bland svenska kallblodsuppfödare.

Rapporteringen av kallblodsavelns fortsatta negativa spiral kommer lagom till den kallblodiga avelsvärderingen, med "kallblodsdagarna" i Östersund detta veckoslut. Där ska sju hingstar visas för avelsvärderingsnämnden, treårige Lienpilen (e. Moe Odin), fyraåringarna Fjeldstad Goggen (e. Pål Even), Myllkärrs Björn (e. Slogum Björn), Snygg (e. Elding), Trolldin (e. Moe Odin), femårige Lix Mollyn (e. Skaffer Brunen) och 15-årige Danelden (e. Elding).